...men jag verkligen sakar mitt svenskt liv... trots att vi har det bra haer i Buffalo, och att Magnus fick ett superfint jobb haer som han snart boerjar, och att allt gaar toppenbra foer Alex i skolan... ja jag maaste saega att jag aelska Sverige och verkligen saknar det.
Jag har en superfin vaennina nu som jag traeffade for bara naagra maanader sedan, som aer ursprungligen fraan England, men bodde tidigare i Abu Dabi, med sin make och tvaa barn. Sonen hennes gick i samma klass som Alexander i skolan. Dom aer goda vaenner ocksaa. Att ha en ny naera vaen som henne goer underverk foer mig. Och vi gaar saa bra ihop -kaenns som baesta vaenner redan efter 2-3 korta maanader att vi har kaennt varandra. :) Foerresten, hon heter Katie. :)
Jag har kvar mina 3 baestisar, Carol, Joanne och Heather sa'klart. Men jag aer bara naera till Joanne och Heather mest, foer Carol har ingen tid foer sina vaenner kanns det som.
Men jag saknar Ewa, Gunilla, Ylva och Eva-Karin i Borlaenge. Jag saknar mina svaerfoeraeldrar och makens syskon och deras barn.... ja... oeppna foerskolan vaenner med.... Jag ofta undrar hur det skulle gaa om Alex boerjade skolan daerborta.... o hur han skulle prata svenska mera.... haer talar han valdigt lite svenska...mest amerikanska....
Jaja... hemlaengtan kommer o gaar, men jag har ju laert naagot fraan Katies dotter: "Home is where your family is." Saa sant som det aer sagt.....!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar