I veckan har jag fatt ett facebook mail fran min gudfars fru (jag kallar henne "Aunt" fast vi ar inte slakting). Hon tycker att jag verkar lite deppig over att bo i USA igen. Att jag som ar fodd har och har familj o vanner har, egentligen har ingen anledning att sakna Sverige sa mycket, eftersom jag bodde langre i USA an i Sverige. Jag forklarade for henne att jag var 19 nar jag traffade Magnus, och 20 nar jag flyttade in med honom i Borlange i 1997. Dom 12-13 ar jag bodde i Borlange, var viktiga aren for mig och jag kanner att jag "vaxte upp"/mognade i Sverige... och att Sverige var mitt hem mera an Buffalo. Men svart att forklara for nagon som inte har upplevt det sjalv.
Jag hoppas innerligt att vi flyttar tillbaka till Sverige i framtiden, nar Magnus och Alex har fatt nog av Amerika. haha! Visst ar bensin, klader och mat billigare i USA, men kvalitet av livet ar ju battre i Sverige tycker jag, och landet och folket ar underbara, med. Jag dissar inte USA, nej nej, men jag kanner mig mera hemma i Sverige. Och det ar valdigt svart for andra att forsta, som inte har upplevt vad jag har upplevt. Och sa har manga Amerikanare en san attityd att USA ar varldens basta land och alla vill bo har for det ar sa underbart! Jo, njaaaa... vet jag inte om det.... ;P
Nu maste jag kla pa mig och ga ut med hunden i nyfallen snon!!! Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar